Kort om Karate

Karate betyder tom (kara) hand (te) och är en kampsport som hör till den japanska budon. Karaten kommer ursprungligen från ön Okinawa som ligger söder om Japan. Kung Fu fördes till ön av kineser och den finns fortfarande kvar i karatens rötter som kombinerats med andra redan existerande inhemska kampsporter.

Från starten så stod karate egentligen för Kina-hand (översättning) vilket ändrades när Karaten började erövra de japanska huvudöarna. Karaten fördes till de japanska huvudöarna under 1900-talets första årtionden. Många räknar Funakoshi Gichins uppvisning i Tokyo 1922 som startskottet för en japanska karaten.

Karatens Grundstilar

”Te”, vars betydelse är hand, var vad Karaten var från början känd som på ön Okinawa. De olika stilarna Naha, Shuri och Tomari är alla orter på Okinawans huvudö, därav namnen.

Inom karaten fanns fyra grundstilar med skilda principer, tekniker och filosofi. Men endast tre av dessa har överlevt:

Naha-te

Naha-stilens karate, Naha-te, kännetecknas av kraftiga korta cirkulära rörelser, "vridfixerade" ställningar där kampen utförs på mycket nära håll. Korrekt utförd andning är en stor del av Naha-te. Bland stilarna som tillhör Naha-te är Gojū-ryū den mest framträdande.

Shuri-te

Shuri-stilens karate, Shuri-te, kännetecknas av vad karate är känt som för de flesta; långa, yvigare, kraftfulla, raka tekniker som utförs med djupa ställningar. Bland stilarna som tillhör Shuri-te är Shōtōkan-ryū den mest framträdande.

Tomari-te

Tomari-te är lite av en blandning mellan både Shuri-te och Naha-te. Bland stilarna som tillhör Tomari-te är Matsubayashi-ryū den mest renodlade Tomari-stilen.

Karatens olika stilar och skolor

Det finns många olika stilar med olika tolkning och fokusering på olika delar av karaten. Det som skiljer sig åt mellan stilarna är främst vilka tekniker som tränas mest, samt hur slag, blockeringar och rörelsemönster utförs. I mitten av 1930-talet var sex skolor antagna in i Dai Nippon Butoku Kai och därmed erkända som Gendai Budō eller modern Budo:

‍- Shitō-ryū med grundaren Kenwa Mabuni
- Wadō-ryū med grundaren Hironori Ohtsuka
- Shōtōkan-ryū med grundaren Gichin Funkakoshi
- Gōjū-ryū med grundaren Chojun Miyagi
- Shindo Jinen/Shizen Ryu med grundaren Yasuhiro Konishi
- Kushin Ryu med grundaren Kiyotada Sannosuke Ueshima, 1893-1987

De fyra första av dessa sex stycken skolor erkänns av World Karate Federation som karateskolor i sin katalista. World Union of Karate-do Federations (WUKF) erkänner även dessa fyra karateskolor i sin katalista:
‍
- Shitō-ryū
- Uechi-ryū
- Kyokushinkai
- Budōkan

Övriga Stilar inom Karaten
‍

Många stilar är knutna till eller kraftigt influerade av en eller flera av dessa skolor. Ytterligare andra har ursprung direkt från någon av grundstilarna. Några kända är:

- Ryuei Ryu
- Gensei Ryu
- Shōrinji Ryu
- Ashihara karate
- Kan Zen Ryu
- Tsu Shin Gen
- Shūkōkai
- Kuniba-kai

Träna karate

Karateträningen är uppdelad i tre olika former, kihon, waza och kumite. Grundteknikerna kallas för kihon, waza är kombinationer av grundteknikerna samt kumite är fight eller sparring.

Kihon

Grundtekniker nöts in genom ett antal träningsmoment, där först och främst ställningar (dachi waza) och kroppsförflyttningar (tai sabaki) är viktiga för god balans. Dessa kombineras sedan med blockeringar (uke waza), slag (tsuki eller zuki waza) och sparkar (geri eller keri waza) samt grepp/lås (kansetsu waza) och kast (nage waza). I vissa stilar tränar man också med vapen under benämningen kobudo.

Karatens Grader

I nästan alla karatestilar finns olika grader, som ska visa hur långt man har kommit på vägen. Dett kallas ofta för karate-dō. Det finns många olika system med skiftande antal grader men generellt är de uppdelade i kyū- och dangrader, där kyū-grader är alla grader före det svarta bältet.

Man talar exempelvis om sankyū, nikyū, ichikyū som på svenska blir tredje graden, andra graden respektive första graden. Därefter kommer dan-graderna (svartbältesgraderna) som benämns på ett liknande sätt med shodan, nidan, sandan osv, som på svenska betyder första nivån, andra nivån respektive tredje nivån.

Översättningen är inte enkel men dan är titlar som först gavs inom det klassiska kinesiska spelet Wéiqí, men som sedan började användas inom karaten och även andra kampsporter.