Kort om Aikido

Aikido är en budogren, det vill säga en japansk kampkonst, grundad av Morihei Ueshiba i mitten av 1920-talet. Aikido är utvecklad framför allt ur jujutsu-grenen Daito Ryu och svärdskonst.

Ordet aikido skrivs på japanska med tre tecken (合気道), det kan översättas till: "den harmoniska kraftens väg", "vägen till harmoni med livskraften" eller "vägen till harmonisk anda". Teknikerna inom Aikido baseras på cirkulära rörelser, som delvis kommer från svärdskonst, där man aldrig vill konfrontera energi. Man strävar efter att aldrig möta kraft med kraft, man vill istället lägga sin kraft till den motpartens och därigenom uppnå harmoni. Detta synsätt och teknik gör att fysisk styrka och storlek spelar mindre roll inom aikido.
‍
Teknikerna är framförallt kast- och grepptekniker, samt vapentekniker med bokken (träsvärd) och jo (rundstav). I en del klubbar och inriktningar tränar man lika mycket med vapen som utan, i andra är nästan all träning tomhänt. Även tekniker mot tanto eller tanken (dolk eller kniv, vid träning används en attrapp av trä) är vanlig. Större delen av träningen utförs parvis, där man turas om att göra teknikerna på varandra.

Man börjar sällan träna aikido för att lära sig slåss. Det går mycket fortare att lära sig sparka och slå än att utföra aikidotekniker, därav trillar kamp-sugna elever snabbt av aikido spåret. Dock är aikido effektivt som självförsvar. Aikido nämns i många sammanhang som en självförsvarskonst, trots detta talar man inte om motståndare i träningen utan om partner. Stilen har ett synsätt där man gärna talar om förbättring genom samarbete i stället för genom konkurrens. De flesta grenar av aikido har inga tävlingar, Dock tävlas det i mindre utsträckning i Tomiki akido. Inom Tomiki tävlar man i randori med tanto.

Ordet aikido består av tre skrivtecken, så kallade kanji:

Ai: Ai betyder ungefär enighet eller harmoni. Bilden ser ut som en mun under ett tak - vilket i sin tur betyder att alla i huset talar med en mun.

Ki: Ki står för den universella energin eller livskraften. Tecknet ska föreställa ris under ånga eller det kokande riset vilket symboliserar den livsnödvändiga näringen.

Do: Do betyder väg, fast i form av en livsuppgift, en sträcka som ska leda utövaren till insikt. Tecknet föreställer ett huvud med ett hejdat steg.

Grader inom Aikidon

Liksom i de flesta japanska budoarterna har man graderingar. Detta är ett sätt att manifestera sin utveckling genom ett prov (gradering) som belönas med examen (grad). Svartbältesgraderna kallas dangrader, och graderna under detta för kyugrader. I de flesta klubbar i Sverige bär man som kyugraderad vitt bälte ända fram till svartbältesgraderna.

I Sverige varierar det vid vilken grad man får börja bära hakama, vida svarta eller mörkblå kjolliknande byxor. Inom Aikikai och Iwama Ryu i Sverige är det oftast tredje kyu som gäller medan man i inom Ki-Aikido får det först vid andra kyu, vilket är två grader ifrån svart bälte. I de flesta länder är normen att endast svartbältesgraderade bär hakama.

Kyu-grader räknas uppifrån och nedåt. Man börjar alltså med en kyu-grad med hög siffra (ofta sjätte kyu), medan första kyu är den högsta kyugraden. Dan-grader (svartbältesgrader) räknas däremot uppåt: 1:a dan, 2:a dan och så vidare. Detta system är detsamma i de flesta budoarter.

Stilar/organisationer inom Aikidon

Aikikai är den största och äldsta aikidoorganisationen, internationellt såväl som i Sverige. Stiftelsen Aikikais överhuvud är aikidons skapare Morihei Ueshibas sonson Moriteru Ueshiba, och i Aikikai återfinns alla aikidolärare som inte valt att lämna organisationen. Aikido inom Aikikai kan därför se ganska olika ut. De större inriktningarna inom svenska Aikikai är:
‍
- Den gren som följer den framlidne Morihiro Saitos syn på aikido. Tidigare hade denna gren en egen organisation, Iwama Ryu, med ett eget graderingssystem. Internationellt kallas grenen ofta Iwama Style, varav en del tidigare ingick i Iwama Ryu men de flesta hela tiden härbärgerats inom Aikikai. En av de mest framstående lärarna inom denna gren är Ulf Evenås i Göteborgs aikidoklubb. Morihiro Saitos son Hitohiro har brutit med Aikikai och skapat en egen organisation, Iwama shin shin aiki shurenkai.

- Elever till Shoji Nishio som tränar och graderar på det sätt han lärde ut aikido har samlats i en eget nätverk, Hokuo Aikikai, men det finns även starka Nishio-influenser i klubbar som inte ingår i detta nätverk.

‍- En grupp klubbar har fransmannen Christian Tissier och den japanske Seishiro Endo som huvudsaklige lärare, dessa två har det gemensamt att de kan betraktas som elever till framlidne Seigo Yamaguchi.

‍- Några klubbar har starkare eller svagare band till Yasuo Kobayashi, vilka främst upprätthålls via klubben Iyasaka i Stockholm.
‍
- Många svenska klubbar har inte starka band till någon särskild lärare utan tar inspiration från olika håll.

Ki-aikido (egentligen Shin Shin Toitsu Aikido) är den andra organisationen som i Sverige har någorlunda omfattning. Aikidon inom organisationen är väl sammanhållen tekniskt sett, och är alltså en stil även i den bemärkelsen.

Tomita Academy är en mindre organisation som omfattar de utövare som är knutna till den i Stockholm bosatte läraren Takeji Tomita. Tomita var elev till Morihiro Saito, innan de 1992 kom överens om att avsluta sitt samarbete. Rent tekniskt ligger Tomita Academy närmast Iwama-grenen inom Aikikai.

Tomiki aikido (Shodokan aikido) och Yoshinkan är två internationellt sett stora stilar som ännu inte finns i Sverige.

I Sverige organiseras aikidon genom Svenska Aikidoförbundet, som är ett underförbund till Svenska Budo- och Kampsportsförbundet.

Aikido i sverige